Beskrivning
Alfama är Lissabons äldsta stadsdel, ett virrvarr av branta gränder, trappor och små torg som löper nerför backen från Castelo de São Jorge till Tejo: tvätt som torkar i fönstren, små livsmedelsbutiker och krogar, och fado som strömmar ut från restaurangerna på kvällen.
Gatunätet påminner fortfarande om den moriska staden, då Alfama var hela Lissabon. Jordbävningen 1755 skonade den till stor del, så den är fortfarande en labyrint av smala gator och trappor. Trots alla besökare känns den fortfarande som en gammal by, med en liten, sammansvetsad gemenskap.
Stadsdelen är också en plats för utsikter. Miradouro de Santa Luzia, byggd på rester av de moriska murarna intill kyrkan med samma namn, och den närbelägna Miradouro das Portas do Sol blickar ut över taken mot floden.
Flera av Lissabons stora kyrkor står i dess utkanter. Lissabons katedral, stadens äldsta, är från 1100- till 1300-talen. Längre österut rymmer klostret São Vicente de Fora gravarna för kungarna av huset Bragança, och kupolkyrkan Santa Engrácia har blivit Nationalpanteon.
Fado hör hemma här. Stadsdelen är känd för sina fadohus, och här ligger också Fadomuseet, ovanför en gammal vattencistern som fortfarande går att besöka.
Spårvagn 28, som har gått sedan 1901, klättrar genom Alfama med hållplatser vid katedralen, Santa Luzia och Portas do Sol.
Namnet kommer från arabiskans al-hamma, ”varma källor”. Kullen döljer verkligen mineralkällor, en del varmare än 20 °C: åtminstone sedan 1600-talet försåg de offentliga bad, som höll öppet till början av 1900-talet, och gamla fontäner som Chafariz de El-Rei och Chafariz de Dentro.
Efter medeltiden flyttade de rika västerut, och Alfama blev hem för fiskare, sjömän och fattiga. På 1980-talet var det ett av stadens mest problemtyngda områden; den långsamma restaureringen började i mitten av 1990-talet.
Bäst ser du den för full volym under Sankt Antonius natt, mellan 12 och 13 juni, när folkfesterna för helgonen fyller gränderna.
Missa inte
• Miradouro de Santa Luzia.
• Miradouro das Portas do Sol.
• Lissabons katedral.
• Fadomuseet.
• Sankt Antonius natt.
Visste du att…?
• Tack vare sina källor var Alfama, innan den stora akvedukten byggdes, den del av Lissabon som led minst av vattenbrist.
Gatunätet påminner fortfarande om den moriska staden, då Alfama var hela Lissabon. Jordbävningen 1755 skonade den till stor del, så den är fortfarande en labyrint av smala gator och trappor. Trots alla besökare känns den fortfarande som en gammal by, med en liten, sammansvetsad gemenskap.
Stadsdelen är också en plats för utsikter. Miradouro de Santa Luzia, byggd på rester av de moriska murarna intill kyrkan med samma namn, och den närbelägna Miradouro das Portas do Sol blickar ut över taken mot floden.
Flera av Lissabons stora kyrkor står i dess utkanter. Lissabons katedral, stadens äldsta, är från 1100- till 1300-talen. Längre österut rymmer klostret São Vicente de Fora gravarna för kungarna av huset Bragança, och kupolkyrkan Santa Engrácia har blivit Nationalpanteon.
Fado hör hemma här. Stadsdelen är känd för sina fadohus, och här ligger också Fadomuseet, ovanför en gammal vattencistern som fortfarande går att besöka.
Spårvagn 28, som har gått sedan 1901, klättrar genom Alfama med hållplatser vid katedralen, Santa Luzia och Portas do Sol.
Namnet kommer från arabiskans al-hamma, ”varma källor”. Kullen döljer verkligen mineralkällor, en del varmare än 20 °C: åtminstone sedan 1600-talet försåg de offentliga bad, som höll öppet till början av 1900-talet, och gamla fontäner som Chafariz de El-Rei och Chafariz de Dentro.
Efter medeltiden flyttade de rika västerut, och Alfama blev hem för fiskare, sjömän och fattiga. På 1980-talet var det ett av stadens mest problemtyngda områden; den långsamma restaureringen började i mitten av 1990-talet.
Bäst ser du den för full volym under Sankt Antonius natt, mellan 12 och 13 juni, när folkfesterna för helgonen fyller gränderna.
Missa inte
• Miradouro de Santa Luzia.
• Miradouro das Portas do Sol.
• Lissabons katedral.
• Fadomuseet.
• Sankt Antonius natt.
Visste du att…?
• Tack vare sina källor var Alfama, innan den stora akvedukten byggdes, den del av Lissabon som led minst av vattenbrist.