Beskrivning
Bairro Alto, ”Övre stadsdelen”, är ett rutnät av smala kullerstensgator på en kulle i centrala Lissabon, ett stenkast från Chiado: lugnt och gammaldags om dagen, och från skymningen stadens livligaste nöjeskvarter, fullt av barer, restauranger och fadohus.
Om dagen är det ett kvarter av gamla hus i tre eller fyra våningar, små traditionella butiker och hantverkares verkstäder, med designerbutiker och tatueringsstudior däremellan. En del historiska butiker och krogar, som antikhandeln Solar på Rua D. Pedro V, finns med på stadens lista över ”butiker med historia”.
På kvällen fylls gatorna av människor från olika generationer och kulturer, och många av de utländska studenter som tillbringar ett Erasmusår i Lissabon träffas här. Bilar får inte köra in i större delen av kvarteret, utom de boendes och utryckningsfordon.
Själva gatunätet är en bit historia. Bairro Alto växte fram i början av 1500-talet utanför de gamla murarna, när handeln fick Lissabons befolkning att växa.
Det planerades efter ett regelbundet rutnät: gator som löper ner mot floden, korsade av gränder parallella med den. 2013 firade Lissabon att det var 500 år sedan området styckades i tomter, stadens första geometriska plan.
Husen står på långa, smala tomter, så tätt att ofta bara de övre våningarna får direkt solljus. Det ger gränderna deras dunkla, intima känsla, i en skala som knappt förändrats sedan 1500- och 1600-talen.
Jesuiternas ankomst till São Roque på 1550-talet drog i gång en andra byggvåg, och kvarteret bredde ut sig norrut mot São Pedro de Alcântara. Jordbävningen 1755 gjorde liten skada här.
Från 1800-talet till tredje kvartalet av 1900-talet var Bairro Alto hem för Portugals viktigaste tidningar och tryckerier. Journalister, författare, konstnärer och studenter bodde sida vid sida med sjömanskrogar, kolhandlare och glädjehus. Gatunamn som Rua Diário de Notícias och Rua d'O Século påminner fortfarande om tidningarna.
När pressen flyttade ut flyttade barerna in: sedan 1980-talet är kvarteret centrum för Lissabons nattliv. 2010 klassades det som en plats av allmänt intresse.
Om dagen är det ett kvarter av gamla hus i tre eller fyra våningar, små traditionella butiker och hantverkares verkstäder, med designerbutiker och tatueringsstudior däremellan. En del historiska butiker och krogar, som antikhandeln Solar på Rua D. Pedro V, finns med på stadens lista över ”butiker med historia”.
På kvällen fylls gatorna av människor från olika generationer och kulturer, och många av de utländska studenter som tillbringar ett Erasmusår i Lissabon träffas här. Bilar får inte köra in i större delen av kvarteret, utom de boendes och utryckningsfordon.
Själva gatunätet är en bit historia. Bairro Alto växte fram i början av 1500-talet utanför de gamla murarna, när handeln fick Lissabons befolkning att växa.
Det planerades efter ett regelbundet rutnät: gator som löper ner mot floden, korsade av gränder parallella med den. 2013 firade Lissabon att det var 500 år sedan området styckades i tomter, stadens första geometriska plan.
Husen står på långa, smala tomter, så tätt att ofta bara de övre våningarna får direkt solljus. Det ger gränderna deras dunkla, intima känsla, i en skala som knappt förändrats sedan 1500- och 1600-talen.
Jesuiternas ankomst till São Roque på 1550-talet drog i gång en andra byggvåg, och kvarteret bredde ut sig norrut mot São Pedro de Alcântara. Jordbävningen 1755 gjorde liten skada här.
Från 1800-talet till tredje kvartalet av 1900-talet var Bairro Alto hem för Portugals viktigaste tidningar och tryckerier. Journalister, författare, konstnärer och studenter bodde sida vid sida med sjömanskrogar, kolhandlare och glädjehus. Gatunamn som Rua Diário de Notícias och Rua d'O Século påminner fortfarande om tidningarna.
När pressen flyttade ut flyttade barerna in: sedan 1980-talet är kvarteret centrum för Lissabons nattliv. 2010 klassades det som en plats av allmänt intresse.