Beskrivning
Eduardo VII-parken är den största parken i centrala Lissabon: 26 hektar gräsmattor, häckar och gångar som stiger från markisen av Pombals torg, strax norr om Avenida da Liberdade. Längst upp öppnar en utsiktsplats sikten över staden ända ner till floden.
Varför bär en park i Lissabon en engelsk kungs namn? 1903 besökte Edvard VII Portugal för att bekräfta den gamla alliansen mellan de två länderna, och Parque da Liberdade, Frihetsparken, döptes om till hans ära.
Staden stod i skuld till sig själv för en park. För att öppna Avenida da Liberdade hade den offrat Passeio Público, sin gamla promenad, så under första hälften av 1900-talet anlade den den här strax norr om den. 1945 gav den modernistiske arkitekten Francisco Keil do Amaral den dess nuvarande form.
En lång gräsmatta sluttar nedåt i mitten, mellan rader av klippta häckar och gångar av portugisisk mosaikbeläggning. Den delar parken i två gröna, trädkantade zoner. Slänten toppas av en monumental utsiktsplats, med obelisker på sidorna och en enorm portugisisk flagga.
Bredvid står João Cutileiros monument över Nejlikerevolutionen, mycket omdebatterat för sin fallosliknande form. Intill hyllar Amália Rodrigues trädgård fadons drottning.
I det nordvästra hörnet, i ett gammalt basaltbrott, ligger Estufa Fria, ett svalt växthus på 1,5 hektar med bäckar, vattenfall, palmer, fuchsior och bananträd. Dess varma granne rymmer kaktusar, yppiga växter och tropiska fåglar.
På andra håll i parken finns en sjö med stora karpar och en lekplats formad som en galjon.
Varje år fyller Lissabons bokmässa parkens två sidoalléer. På östra sidan står Carlos Lopes-paviljongen, den tidigare portugisiska paviljongen på utställningen i Rio de Janeiro 1922, omdöpt efter segraren i olympiska maratonloppet 1984.
Varför bär en park i Lissabon en engelsk kungs namn? 1903 besökte Edvard VII Portugal för att bekräfta den gamla alliansen mellan de två länderna, och Parque da Liberdade, Frihetsparken, döptes om till hans ära.
Staden stod i skuld till sig själv för en park. För att öppna Avenida da Liberdade hade den offrat Passeio Público, sin gamla promenad, så under första hälften av 1900-talet anlade den den här strax norr om den. 1945 gav den modernistiske arkitekten Francisco Keil do Amaral den dess nuvarande form.
En lång gräsmatta sluttar nedåt i mitten, mellan rader av klippta häckar och gångar av portugisisk mosaikbeläggning. Den delar parken i två gröna, trädkantade zoner. Slänten toppas av en monumental utsiktsplats, med obelisker på sidorna och en enorm portugisisk flagga.
Bredvid står João Cutileiros monument över Nejlikerevolutionen, mycket omdebatterat för sin fallosliknande form. Intill hyllar Amália Rodrigues trädgård fadons drottning.
I det nordvästra hörnet, i ett gammalt basaltbrott, ligger Estufa Fria, ett svalt växthus på 1,5 hektar med bäckar, vattenfall, palmer, fuchsior och bananträd. Dess varma granne rymmer kaktusar, yppiga växter och tropiska fåglar.
På andra håll i parken finns en sjö med stora karpar och en lekplats formad som en galjon.
Varje år fyller Lissabons bokmässa parkens två sidoalléer. På östra sidan står Carlos Lopes-paviljongen, den tidigare portugisiska paviljongen på utställningen i Rio de Janeiro 1922, omdöpt efter segraren i olympiska maratonloppet 1984.