Beskrivning
São Roque-kyrkan, i utkanten av Bairro Alto i Lissabon, är en av de första jesuitkyrkorna i världen och den äldsta i Portugal. Bakom en enkel vit fasad döljer sig ett bländande inre, med ett kapell som fraktats från Rom.
Stjärnan är Johannes Döparens kapell, gjort i Rom efter ritningar av Nicola Salvi och Luigi Vanvitelli, välsignat av påven, därefter plockat isär och fraktat på tre fartyg till Lissabon.
Kung Johan V beställde det 1740, med guld från Brasilien, och det sades vara Europas dyraste kapell.
Det är allt lapis lazuli, ametist, agat, alabaster och Carraramarmor. Dess ”målningar” är mosaiker, med bitar som bara är två millimeter breda i Döparens skägg. Kungen fick aldrig se det färdigt: mosaikerna var på plats 1752, två år efter hans död.
Kyrkan runt det har en äldre historia. 1505, när Lissabon drabbades av pest, lät kung Manuel I hämta en relik av Sankt Rochus, skyddshelgon mot pest, från Venedig. En helgedom reste sig på kullen över en kyrkogård för offren, utanför murarna.
1553 övergick helgedomen till jesuiterna, som här byggde den första kyrkan som ritats för predikan: ett brett långhus, en grund absid och nästan inget tvärskepp. ”Jesuitstilen” kopierades över hela Portugal och i Brasilien och Fjärran Östern.
Bakom den enkla fasaden är det inre fullt av förgylld träsnideri, färgade statyer, oljemålningar och glaserade kakel. Missa inte taket, målat 1584–86, med tre kupoler som bara är en illusion, och kapellen, från manieristiska till romersk barock, vart och ett knutet till ett brödraskap eller till jesuiternas egna mål.
Efter att jesuiterna utvisats 1759 gick kyrkan till Barmhärtighetens heliga hus, som äger den än i dag. Den del av jesuiternas bostad som ligger intill blev São Roque-museet.
Stjärnan är Johannes Döparens kapell, gjort i Rom efter ritningar av Nicola Salvi och Luigi Vanvitelli, välsignat av påven, därefter plockat isär och fraktat på tre fartyg till Lissabon.
Kung Johan V beställde det 1740, med guld från Brasilien, och det sades vara Europas dyraste kapell.
Det är allt lapis lazuli, ametist, agat, alabaster och Carraramarmor. Dess ”målningar” är mosaiker, med bitar som bara är två millimeter breda i Döparens skägg. Kungen fick aldrig se det färdigt: mosaikerna var på plats 1752, två år efter hans död.
Kyrkan runt det har en äldre historia. 1505, när Lissabon drabbades av pest, lät kung Manuel I hämta en relik av Sankt Rochus, skyddshelgon mot pest, från Venedig. En helgedom reste sig på kullen över en kyrkogård för offren, utanför murarna.
1553 övergick helgedomen till jesuiterna, som här byggde den första kyrkan som ritats för predikan: ett brett långhus, en grund absid och nästan inget tvärskepp. ”Jesuitstilen” kopierades över hela Portugal och i Brasilien och Fjärran Östern.
Bakom den enkla fasaden är det inre fullt av förgylld träsnideri, färgade statyer, oljemålningar och glaserade kakel. Missa inte taket, målat 1584–86, med tre kupoler som bara är en illusion, och kapellen, från manieristiska till romersk barock, vart och ett knutet till ett brödraskap eller till jesuiternas egna mål.
Efter att jesuiterna utvisats 1759 gick kyrkan till Barmhärtighetens heliga hus, som äger den än i dag. Den del av jesuiternas bostad som ligger intill blev São Roque-museet.