Beskrivning
Jardim Botânico de Lisboa (Lissabons botaniska trädgård) är Lissabons universitets trädgård, en grön sluttning mitt i staden, bakom den gamla Polytekniska skolan som rymmer Nationalmuseet för naturhistoria och vetenskap.
Platsen på kullen Monte Olivete valdes 1859, och trädgården anlades från 1873 för undervisning i botanik. I dag är den en skuggig tillflykt full av träd från hela världen.
Här växer omkring 1 500 arter, många från Nya Zeeland, Australien, Kina, Japan och Sydamerika. Trädgården ligger i två nivåer. Den övre planterades av den tyske trädgårdsarkitekten Edmund Goeze, och vid dess ingång står ett gigantiskt Moreton Bay-fikonträd.
Den nedre trädgården är ett verk av den franske botanikern Jules Daveau, som tog över 1876. Han ritade Alameda das Palmeiras, en palmallé, och utformade ett system för att vattna bäckarna och kaskaderna. Håll också utkik efter sekvojorna, de lilablommande jakarandorna och madeiranävorna.
Bland träden finns också ett fjärilshus. Trädgården öppnade 1878 och är nationalmonument sedan 2010.
Dess senaste historia är en liten räddningsberättelse. År 2016 hade dammarna torkat ut, växter höll på att dö och flera byggnader, bland dem det gamla astronomiska observatoriet, stod övergivna; redan 2012 hade trädgården hamnat på World Monuments Watch, listan över hotat kulturarv.
Den stängde i oktober 2016 för arbeten som skulle ta sex månader och öppnade igen först den 7 april 2018. Renoveringen, omkring 500 000 euro, betalades av Lissabons medborgarbudget: 2013 hade projektet vunnit invånarnas omröstning med 7 553 röster. Pengarna gick till ny bevattning, nya gångar och ny belysning, en amfiteater och en ny utgång mot Praça da Alegria.
Platsen på kullen Monte Olivete valdes 1859, och trädgården anlades från 1873 för undervisning i botanik. I dag är den en skuggig tillflykt full av träd från hela världen.
Här växer omkring 1 500 arter, många från Nya Zeeland, Australien, Kina, Japan och Sydamerika. Trädgården ligger i två nivåer. Den övre planterades av den tyske trädgårdsarkitekten Edmund Goeze, och vid dess ingång står ett gigantiskt Moreton Bay-fikonträd.
Den nedre trädgården är ett verk av den franske botanikern Jules Daveau, som tog över 1876. Han ritade Alameda das Palmeiras, en palmallé, och utformade ett system för att vattna bäckarna och kaskaderna. Håll också utkik efter sekvojorna, de lilablommande jakarandorna och madeiranävorna.
Bland träden finns också ett fjärilshus. Trädgården öppnade 1878 och är nationalmonument sedan 2010.
Dess senaste historia är en liten räddningsberättelse. År 2016 hade dammarna torkat ut, växter höll på att dö och flera byggnader, bland dem det gamla astronomiska observatoriet, stod övergivna; redan 2012 hade trädgården hamnat på World Monuments Watch, listan över hotat kulturarv.
Den stängde i oktober 2016 för arbeten som skulle ta sex månader och öppnade igen först den 7 april 2018. Renoveringen, omkring 500 000 euro, betalades av Lissabons medborgarbudget: 2013 hade projektet vunnit invånarnas omröstning med 7 553 röster. Pengarna gick till ny bevattning, nya gångar och ny belysning, en amfiteater och en ny utgång mot Praça da Alegria.