Beskrivning
Nationalmuseet för äldre konst (Museu Nacional de Arte Antiga) är Portugals främsta konstmuseum, i ett palats från 1600-talet ovanför Tejo. Dess 40 000 föremål sträcker sig från medeltiden till början av 1800-talet och från Europa till Afrika, Asien och Amerika.
Den mest kända skatten är Sankt Vincentius-panelerna, en polyptyk från 1400-talet där omkring sextio personer från alla samhällsskikt i Portugal samlats kring helgonet. De tillskrivs Nuno Gonçalves, hovmålare åt kung Afonso V, och är ett av de första gruppporträtten i europeisk konst.
De europeiska salarna rymmer Sankt Antonius frestelse, triptyken av Hieronymus Bosch från omkring 1501, och Sankt Hieronymus i sitt studerum av Albrecht Dürer, tillsammans med verk av Rafael och andra renässansmästare.
Den imperiala samlingen är museets andra stjärna. Den visar vad Portugals imperium förde hem: japanska namban-skärmar, med portugisiska fartyg som anländer till Japan, och indoportugisiska föremål från världshandelns tid.
Belémmonstransen från 1506, ett guldpråligt praktföremål, sägs vara gjord av guld som Vasco da Gama förde hem från Östafrika. En annexbyggnad med ett barockt kapell, köpt 1940, ger ännu mer.
Museet föddes ur en konfiskering. 1833 avskaffade Portugal de religiösa orden, och klostrens konst gick till staten. Ett nationellt galleri tog det bästa, men i trånga, fuktiga salar.
1884 köpte staten palatset ovanför floden, Janelas Verdes, ”de gröna fönstren”. Det hade tillhört greverna av Alvor tills markis de Pombal beslagtog det och sålde det till sin egen bror, inkvisitorn.
Namnet vilseleder: ”antiga” betyder här gammal, inte antik.
De portugisiska målarna från början av 1500-talet, som Vasco Fernandes, Jorge Afonso och Garcia Fernandes, är väl representerade, tillsammans med Josefa de Óbidos och senare Domingos Sequeira. Spanska mästare som Zurbarán och Velázquez, och flamländska målare som Hans Memling, fullbordar väggarna.
Möbelsamlingen sträcker sig från indoportugisiska kabinett från 1500- och 1600-talen till franska arbeten av Riesener, och namban-skärmen från omkring 1593 är en av stjärnorna i de imperiala salarna.
Missa inte
• Sankt Vincentius-panelerna.
• Sankt Antonius frestelse.
• Sankt Hieronymus i sitt studerum.
• Belémmonstransen.
Visste du att…?
• Monstransen kan ha gjorts av Gil Vicente, Portugals store dramatiker.
• Panelerna hängde i århundraden i Lissabons katedral innan de kom till museet.
Den mest kända skatten är Sankt Vincentius-panelerna, en polyptyk från 1400-talet där omkring sextio personer från alla samhällsskikt i Portugal samlats kring helgonet. De tillskrivs Nuno Gonçalves, hovmålare åt kung Afonso V, och är ett av de första gruppporträtten i europeisk konst.
De europeiska salarna rymmer Sankt Antonius frestelse, triptyken av Hieronymus Bosch från omkring 1501, och Sankt Hieronymus i sitt studerum av Albrecht Dürer, tillsammans med verk av Rafael och andra renässansmästare.
Den imperiala samlingen är museets andra stjärna. Den visar vad Portugals imperium förde hem: japanska namban-skärmar, med portugisiska fartyg som anländer till Japan, och indoportugisiska föremål från världshandelns tid.
Belémmonstransen från 1506, ett guldpråligt praktföremål, sägs vara gjord av guld som Vasco da Gama förde hem från Östafrika. En annexbyggnad med ett barockt kapell, köpt 1940, ger ännu mer.
Museet föddes ur en konfiskering. 1833 avskaffade Portugal de religiösa orden, och klostrens konst gick till staten. Ett nationellt galleri tog det bästa, men i trånga, fuktiga salar.
1884 köpte staten palatset ovanför floden, Janelas Verdes, ”de gröna fönstren”. Det hade tillhört greverna av Alvor tills markis de Pombal beslagtog det och sålde det till sin egen bror, inkvisitorn.
Namnet vilseleder: ”antiga” betyder här gammal, inte antik.
De portugisiska målarna från början av 1500-talet, som Vasco Fernandes, Jorge Afonso och Garcia Fernandes, är väl representerade, tillsammans med Josefa de Óbidos och senare Domingos Sequeira. Spanska mästare som Zurbarán och Velázquez, och flamländska målare som Hans Memling, fullbordar väggarna.
Möbelsamlingen sträcker sig från indoportugisiska kabinett från 1500- och 1600-talen till franska arbeten av Riesener, och namban-skärmen från omkring 1593 är en av stjärnorna i de imperiala salarna.
Missa inte
• Sankt Vincentius-panelerna.
• Sankt Antonius frestelse.
• Sankt Hieronymus i sitt studerum.
• Belémmonstransen.
Visste du att…?
• Monstransen kan ha gjorts av Gil Vicente, Portugals store dramatiker.
• Panelerna hängde i århundraden i Lissabons katedral innan de kom till museet.